I Göteborgs-Posten härom dagen kunde man läsa en intressant artikel, tyckte i alla fall jag, om ett fall som kan bli vägledande i liknande tvister rörande svartbyggnationer. Mölnlyckebon köpte ett befintligt hus efter det att kommunen muntligen inte hade sett några problem till att låta han bygga ett nytt hus. Men när han ansökte om bygglov så fick han inte det på grund av att en ny detaljplan var på väg. Tills den var framme så gav kommunen han rätt att bygga till huset så att det blev 58,5 m2.
En klen tröst må det ju ha varit, men privatpersonen gjorde så. Dock visade det sig under arbetena att det befintliga huset hade fukt- och mögelproblem som var allvarliga. Därför gick det inte att spara något av det befintliga huset utan de byggde helt nytt. Nu byggde de dock 5,5 m2 större än de 58,5 m2 som de hade fått lov till samt passade även på att göra ett sovloft. Huruvida om de gjorde andra avsteg från löftet som kommunen gav förtäljer inte artikeln.
Två rättsinstanser, Länsstyrelsen och Förvaltningsrätten, har givit Mölnlyckebon rätt och anser inte det vara ett svartbygge eftersom huset kan ses som en ren ersättningsbostad då det till storlek och standard inte är någon skillnad på det han hade lov att bygga. Kommunen har inte samma åsikt utan anser att det är ett svartbygge och har nu gått vidare till Högsta förvaltningsdomstolen för att pröva fallet.
Det som är så intressant är att nu se hur den slutgiltiga domen blir - får kommunen rätt eller blir det domstolarnas synsätt som gäller? Ibland kan detaljplanen vara till stora hinder när det visar sig vara hus som har till exempel fukt- och mögelproblem. Ibland kan gränsen mellan att bygga till och bygga nytt vara väldigt luddig eftersom i praktiken så rivs det befintliga huset ner mer eller mindre.
Frågan är helt enkelt hur långt man kan bygga till/renovera/komplettera och ändå komma undan utan att det räknas som ett svartbygge?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar